skriver jag igen. Som ni väntat!

Det har varit en annorlunda o rätt händelserik vecka/helg det här, spec om man jämför med min vardag :)

Det hela började i onsdags, då jag fick order om att fixa iordning pallkragar på jobbet så de skulle ligga snyggt o inte huller om buller. Pallkragar är alltså fyra "plankor" ditsatta med gångjärn i kanterna som vi har på lastpallarna så vi kan lasta större volymer. Dessa kan man alltså stapla på varandra för att det ska rymmas mer.
Nåväl, när jag staplar dessa så faller en ur sitt läge och eftersom jag står böjd över alla kragar så ramlar den med gångjärnet som slår till mitt ben. Det sved till och jag tänkte att vad trist, ett fult skrapsår har ja fått nu.
Men det var inget skrapsår, det var ca 2 cm långt jack och kanske 1 cm djupt!
Chockad som jag var gick jag mot några personer som stod och konverserade, däribland chefen.
-Eh, jag tror jag skar mig! fick jag fram samtidigt som den första droppen blod hägrade.
-Du får nog tvätta det där, sa chefen intet ont anande om att det var djupt.
-Tvätta? sa jag frågandes. Eftersom jag visste att det var djupt var det allt ja kunde få fram.
-Var gör ja det? (det här visste ju ja förstås, men notera att jag var i chocktillstånd)
Jag gick mot förstahjälpenskåpet, nu blödandes ymnigt. Chefen ser nu att det är djupt och ger mig lite papper att torka med.
Suckandes och mer o mer panikslagen inser jag att det inte hjälper med papper. Pölen på golvet blir dessutom större o större. Hittar till slut en kompress med bandage som stoppar flödet. Nu kändes det lite lugnare.
Chefen hämtar bilen och ska köra ner mig till sjuksköterskan på jobbet. Hon är givetvis inte där.
Ner till vårdcentralen i Mjölby där en sjuksköterska tar hand om mig och säger ja de här får vi nog sy.
Normala människor tänker nog vid ett sånt här läge något i stil med; Fyy, Usch, Sy? nej det klarar jag inte.
Men inte jag, jag tyckte det var fränt på ngt sätt :)
Jag var tom vid en sådan sinnesnärvaro att det här måste jag ta kort på!
Där låg jag på en brits med öppet sår, som såg ut som ett rött öga ungefär.
Kortet tänker jag inte lägga ut här eftersom det kan ses som äckligt.
När väl kirurgen eller va man kallar honom dök upp o sydde igen det så kändes det som, ja, när man drar i huden i pannan typ. Med andra ord rätt skönt haha :)
Ja asså det var ju inte skönt som i, åh eller ah, utan mer som jahaja, det var ju behagligt.
Huden är riktigt spänd där, så därför jacket bredde ut sig så pass.
De fick tom dra upp huden lite vid såret eftersom det börjat vika in sig, men jag kände inget,. Tydligen så skickar kroppen ut sitt eget bedövningsmedel vid såna här tillfällen så jag låg lugnt o titta va de gjorde =P

Nåväl, efter att ha varit hemma torsdagen o fredagen för att vila upp benet, stygnen som sitter i gör att det inte heller blir någon fotboll förrän efter de e borttagna nästa vecka, så var det dags för mig att bege mig till syster yster i Uppsala!
Även syster P dök upp och förgyllde vår dag! :)
Det var härligt att få träffa familjen däruppe. Och spec lille W som e såå sööt :)
Nu säger han Oj till allt, o ch Apa är tydligen hans favoritdjur :)



Jag och storsis såg dessutom REM i Globen dessutom. Det var härligt att få göra saker ihop igen. Sist var nog på Gardell o då vet ja inte ens om jag gick i nian..
Men konserten var bra, och jag hittade en ny favvolåt. Let me in, till minne av Kurt Cobain!